|
|
Smakprov
ur min bok...
Kreatur i kyrkan?
När Richelieu under Ludvig XIV
grundade den Franska Akademien, gick första stolen till biskopen,
tillika advokaten och poeten Antoine Godeau. Till Vence kom nämnde
Godeau den 25 maj 1654 och började genast med att skapa lite ordning i
byn genom att förbjuda bönderna att gå genom katedra-len med sina
kreatur och kvinnorna att hänga tvätt på kyrkogården (...). När han
fått lite pli på folket, grundade han Vence seminarium 1669. Tyvärr dog
han tre år senare, mitt under sin predikan påsken 1672. Vad mer kunde
han inte ha uträttat? Vad hände sedan???
David Herbert
Ibland överträffar
verkligheten dikten, som i fallet med en av de mest namnkunniga
personer som bott i Vence. Han bodde visserligen inte här länge, men
han ligger dock begraven på vår berömda kyrkogård. Eller låg, för att
vara grammatikaliskt korrekt. Bland annat, eller rättare sagt, bland
andra kyrkogårdar.
Men för att ta det hela från början.
D. H. Lawrence, David Herbert alltså, mest känd som författaren till
”Lady Chatterley’s Lover”, föddes i Eastwood, England år 1885. Han dog
innan han hann fylla 45 år, 1930, det år han bodde här i Vence. Vad hände sedan???
Min man är en
sallad
Man skall inte ha fördomar och
man skall inte generalisera, det vet jag. Men ibland inbjuder omvärlden
till sådant…
Efter några år på den franska sydkusten kan jag konstatera att de
flesta fransmän har en starkt begränsad kunskap om geografi. Europa
slutar ungefär vid Holland. England är, trots tunneln, en ö, en
parentes-ö skulle man kunna säga, där folket har mycket underliga
sedvänjor och absolut ingen matkultur. Tyskland är, tja, Tyskland, som
det råder en viss tudelad inställning till, av kända historiska skäl.
Sedan EU kom in i bilden, vill man definitivt inte vara ovän med sin
stora, rika granne. Italien och södra Europa liksom norra Afrika är
domäner med gamla kolonier som fransmännen däre-mot känner till. Och
har åsikter om. Men norra Europa är täckt i dimma. Utom Lappland, som
är ett väldigt exotiskt och kallt land som alla känner till där snön är
evig och norrskenet bländande.
Så jag har tagit som min livsuppgift att lära dessa – i mina ögon –
okunniga, men ändå i mångt och mycket bildade vänner, allt om
Skandinavien. En dag utspelade sig följande intelligenta dialog – på
franska naturligtvis - med några grannar som verkar inom lärarskrået.
- Vilket språk talar man i Sverige? Är det engelska?
- Nej, svenska.
- Är det ett språk?
- Ja.
- Din man är också svensk?
- Nej. Han kommer från Finland, där man talar finska.
- Vilket språk talar ni då med varandra?
- Svenska. Han är finlandssvensk.
- Vad är det?
- Ca 300.000 personer i Finland som talar svenska – historiska orsaker.
- ??? - Han är alltså en blandning (mélange)?
- Blandning?
- Tja, som en sallad. Madame, er man är alltså som en sallad?
Luften – min, alltså – tog slut och vi bytte klokt nog ämne. För denna
gång.
Utdrag ur recension av
Helt Vence-innigt!
av Christina Lindqvist
Christina Lindqvist är en flitig medarbetare i Forum. Vi har fått
bekanta oss med hennes texter om svenska språket och om kvinnors hälsa.
Christina har ett brokigt förflutet och är sedan ett antal år tillbaka
verksam som frilansskribent. Hennes stil är kåserande och personligt
hållen. Det ger en stark känsla av närvaro och engagemang. Men hon är
framför allt rolig och träffsäker i sitt språk. Men hon är framför allt
rolig och träffsäker i sitt språk. Hon hittar de dråpliga
formuleringarna och de snygga syntaxerna.
Christina flyttade till Vence på Franska Rivieran för snart fyra år
sedan. Hon beskriver humoristiskt, men också insiktsfullt, sina
erfarenheter från det nya hemlandet.
Vi får bekanta oss med de negativa sidorna, såsom den franska
byråkratin (undvik den), med trafiken (undvik den också) och med
hundskiten (undvik absolut den). Men framför allt med den vackra
naturen, den spännande historien och de intressanta människorna. Vi
hamnar långt från turisternas soliga och varma riviera.
Ann-Sofi Ljung Svensson, Forum, SWEA International (nr 1/2004)
|
|