Smakprov ur boken...
Evert Taube
Det är inte bara
franska storheter som har bebott den franska kusten. Även svenska. Vår
egen Evert Taube till exempel. Och det gjorde han länge, betydligt
längre än de flesta känner till. Och nu har hans ”eget” hotell
återuppstått i Antibes, även om både det och omgivningen ser annorlunda
ut än vad den gjorde på 50-talet. Vad fick honom att flytta hit?
Hos vår nationalskald Evert Taube var uttrycket ”barnslig” något mycket
positivt. Det var delvis det som lockade honom till gamla kulturfolk,
folken i Sydamerika där han tillbringade flera år, eller folken kring
Medelhavet. Hos dem fanns det kvar något som låg före språk och kultur,
de var inte, enligt honom, präglade av identitetslöshet och rastlöshet
likt nordbon. Taube sökte, och fann, vägen till sig själv och sitt
rätta jag när han ”hörde ekot ur olivernas sus”.
Till Medelhavet återvände han ständigt, antingen till Italien eller
också Franska Rivieran. I boken ”Återkomst” ger han svaret på vad det
var som lockade:
”Resan till Rivieran, det är resan till Skönheten och i den bor
Sanningen! Det fullkomliga, det ideala i natur och kultur är en spegel
av det gudomliga. På Rivieran finner man inte bara det härliga badet,
det goda köket, de avspända, fullkomligt naturliga människorna,
blomdoften, blomprakten, lagerlunden, mimosaskogen, den svala kyrkan
med vaxljussken i dunklet kring änglar och helgon, madonnan,
fattigmunken, miljardären, tiggaren och sardinfiskaren. Man finner
också sig själv!
Hur så?
Vinförsäljning
Det här skulle aldrig kunna hända i Sverige! Det vill säga, att någon
vinförsäljare ringer hem till dig och erbjuder lite vin. Nej, då skulle
Storebror Persson och hans Lillebror Ringholm stå med pekfingren i
högsta hugg, då skulle lagar skrivas, svensken skulle tryckas ned i de
sedeslösa skorna och skämmas vettet ur sig! Ve den stackare som kommit
på en sådan befängd idé, han skulle få yrkesförbud och utstå spott och
spe vid skambocken.
I Héxagon, det franska riket, är det en självklarhet att sälja vin per
telefon. Det rings både då och då från olika vindistrikt av drivna
försäljare som försöker överträffa sig själv varje gång i både charm
och vältalighet.
En dag gick en optimistisk
försäljare på patrull. Ordentligt. Maken svarade nämligen.
Jor’å
eller Nej’rå, det är frågan
Vid årsskiftet 2002 infördes Euron i Euroland, där bland annat
Frankrike ingår. Uttalet på detta universalmynt som är tänkt att
konkurrera med dollarn varierar. En del säger ”Evro” som de gamla
grekerna skulle ha föredragit det, fransmännen själva säger på sitt
franska vis med tydligt rullande r ”ö’rå”, själv tillhör jag dem som
säger ”jorå”. I Sverige, Danmark och England säger man fortfarande
”nejrå” och så lär det väl bli en lång tid framöver, även för många av
de nya medlemsländerna i EU:s utvidgning. Alla har inte råd att gå med
i Schlengensamarbetet. Så enkelt är det. Eller så komplicerat.
Glimtar från Sydfrankrike
Utdrag
ur recension av Med penseln bakom örat!
Christina Lindqvist
Know Ware Publications
Christina Lindqvist är
frilansskribent och medverkar i olika tidskrifter, i ämnen som bl a rör
hälsa, möten med människor och deras olika livsvillkor. Hon och hennes
man bor numera i Vence i Sydfrankrike.
För två år sedan utkom boken "Helt Vence-innigt". Årets bok, "Med
penseln bakom örat" är fortsatta betraktelser kring livet i staden,
människor hon mött, både kända och mindre kända.- allt i en lätt
kåserande och mycket personlig stil. Här kan vi läsa om hur det är att
leva i Vence, hur man beter sig i livsmedelsbutiken, på möten med
bostadsrättsföreningen och på sjukhuset. Livet i stort och smått alltså
och ofta i relation till motsvarande förhållanden i Sverige.
.Från det näraliggande vidgas vyerna till historiska och politiska
betraktelser - oftast med anknytning till Vence, där t.ex. både
Matisse, Chagall och Albert Camus bott. Tyskarna ockuperade Vence under
andra världskriget och Christina Lindqvist var själv med när man firade
60-årsminnet av befrielsen, som hon beskriver som en mycket känslostark
upplevelse. Förutom sina personliga erfarenheter berättar hon också om
kända personer, som vistats i Sydfrankrike, t.ex.Evert Taube, Isadora
Duncan, Heliga Birgitta och flera andra.
Mest intressant tycker jag ändå det är att läsa om de s.k. "vanliga"
människorna hon träffar - de som ger läsaren glimtar av livet i
Sydfrankrike. Ett riktigt spännande och gripande öde är "Flisas",
berättelsen om den svenska sjuksköterskan, vårdläraren, barnmorskan
m.m., som tillbringat större delen av sitt vuxna liv i byarna och
flyktinglägren i Svältens och nödens Afrika. Dessutom hann hon med att
gifta sig med en islänning och bo på Island ett tag. Särskilt modig
tycker hon inte att hon varit, "bara orädd".
Det här är en bok i litet format på 90 sidor och det säger sig självt
att det - med så många och sinsemellan olika ämnesområden - inte kan
bli några djupgående analyser. Men det är litet intressant också med
spännvidden! Framför allt känns författaren hela tiden närvarande - med
starkt personligt engagemang och glimten i ögat. Christina Lindqvists
intresse för människor, både nu levande och länge sedan döda, tvivlar
man inte på.
För den som tänker sig en resa till Provence kan nog den här typen av
bok vara väl så intressant som en ordinär resebroschyr.
DAGMAR KÅGSTRÖM
|