Christina Lindqvist ©

Nu med dystra kvitton på aktiebörsernas reaktioner på Enrons och WorldComes kreativa bokföring och fantasifulla revisorer, och 3G-optimisternas brustna bubbla känns det som historiens vingslag och mörka moln åter svept över oss; alla världens Babbitts, skriver Christina Lindqvist.

Kommer ni ihåg Babbitt?
Eller snarare Sinclair Lewis, han som skapade Babbitt?
Eller, för att göra det ännu tydligare, börskraschen som startade i USA 1929 och gick som en våg över världen?
De två förstnämnda kanske vi inte kommer ihåg, de flesta av oss är barn av en senare, något bättre (?) tid, men som nu börjar anta 1929-årsformat.
Sinclair Lewis utkom 1922 med sin roman ”Babbitt”, om fastighetsmäklaren George F. Babbitt, urtypen för en genomsnittsamerikan. För romanen fick författaren Nobelpriset 1930. Det sägs att Lewis i sin tur var influerad av den tyske, socialistiske författaren Heinrich Manns romanfigur om den tyske undersåten, den trogne kejsartysken. Heinrich bror Thomas fick Nobelpriset 1929. Hans åsikter om den tyska staten var direkt motsatta broderns, länge levde han i god tro om det positiva i Hitlers utnyttjande av det amerikanska börsfallet; den nöd som nu uppstod i Tyskland – des återuppbyggnad stöttades ju främst av lån från USA – och som blev grogrunden för Hitlers massuggestiva framfart. Det är som bekant lättare att dopa ett folk under oår än under goda tider.
Babbitt och hans tusentals amerikanska bröder hade en oförvitlig tro på sitt fäderneland, om dess förmåga att skapa en trygg välståndsutveckling. Standarden höjdes i takt med Babbitts (läs: genomsnittsamerikanens) möjlighet att spekulera på börsen, som var i ständigt stigande. Allt fler satsade på aktier och mäklarna lånade pengar för att hålla aktiebåten flytande, börsspiralen var i gång.
Ingen kan säga exakt vad som hände den 24 oktober 1929 när Babbitt stack hål på ballongen; rykten om ett kursfall spred sig som dagens skogsbrand i Arizona och kraschen var ett faktum. Det talas om att panikslagna människor på ett par dagar sålde 16,5 miljoner aktier med konsekvensen att alla blev ruinerade.
Nu med dystra kvitton på aktiebörsernas reaktioner på Enrons och WorldCome’s kreativa bokföringssätt och fantasifulla revisorer – alla med efternamnet Andersen – 3G-optimisternas brustna bubbla, Ericssonaktiens störtdykning, så svindlande nära ett Fermentasyndrom, känns det som historiens vingslag och mörka moln åter svepte över oss, de manipulerade småspararna, alla världens Babbitts.
Liksom allt annat dubbel(bubbel)-spel har även innebörden i det moderna ordet ”vinstvarning” visat sin rätta betydelse.

Christina Lindqvist
Frilansskribent

Vill Du kontakta mig för något uppdrag, tveka inte! Skriv till christina.lindqvist@orange.fr